Enligt alla så kan man tydligen inte dö av 17st zyprexa, men då undrar jag VARFÖR HÖLL JAG PÅ ATT DÖ DÅ? VARFÖR SLUTADE JAG ANDAS?? Svara mig på de...och nån skrev att dom hade pratat med nån psyk läkare och dne hade sagt att man inte dog av 17 zpyprexa, varför sa dom då att jag var nära på att lyckas denna gången? Alla reagerar vi olika på tabletter..Sem "Malin" Läkaren har satt mig på en medicin som heter eregenyl som är stämningsgivande, så att mitt humär inte ska svänga så mkt...Och Louise, vem har sagt att jag vill dö? Och jag ska anmäla avd för jag tog tabletterna för jag inte fick hjälp när jag bad om det innan jag tog dom! Jag mådde as dåligt!
Nöjda nu?
lördag, november 7
Svar på kommentarer...
Skrivet av Unknown av 23:01
Etiketter: Frågor och svar, Livet på PSYK, Ångest
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 Något på hjärtat?:
Hej Bella, jag kommenterade inte under det där nära-döden inlägget men gör det här.
Jag vet inte, men jag kan tänka mig att folk blir lite provocerade av ditt sätt att skriva. För, även om det är hemska saker du skriver om så skriver du om dem på ett sätt som får en att tolka det som att du STRÄVAR efter hälso-misuspoäng. Förstår du hur jag menar? Du skriver att du är hög av ett par tabletter följt av en smiley, du skriver att du håller på att dö av en ganska låg dos. Du skriver om bältesläggning men du skriver inte om hur du upplevde det. Du bara radar upp saker som en lång rad med fakta.
Jag är gammal i gemet inom psykiatrin som patient, och jag känner igen mig i ditt sätt... detta med att det verkar som du försöker tillhöra/ nå upp till en "Äkta Psykstatus". det kan liknas vid en avvikarkarriär. På samma sätt som man gör karriär i något annat. Du släpper det "normala" och "gör karriär" inom det hemska. Som andra skrev, fastna inte i det. Det finns inga vinnare inom det området.
Inget tvivel om att du mår dåligt, det är inte det. Men du måste ju försöka hitta en väg ut ur det, fokusera på en alternativ väg bort från allt det där. Ett bra första steg TROR JAG är att inrikta bloggandet på din kamp mot att må bättre, inte använda den som en privat dagbok där du skriver om alla dåliga saker som händer.
Det finns många liknande bloggar, och detta är faktiskt riktat till dem allihopa. Jag tror att sånt här bloggande hjälper till att skapa en negativ identitet. Du "är" något på nätet, du får nätvänner som också mår dåligt osv osv...
I vilket fall, alla lyckönskningar och hoppas att du får hjälp så du ser nåt annat än sån här skit.
I mitt fall blev det bättre när jag började plugga och blev lite äldre. Satsa på terapi, där kan man lära sig otroligt mkt om sitt eget värde som människa.
kram K
Man dör verkligen intd av 17 zyprexa
håller med översta anonym. fokus på allt bra, skriv ner dåligt i pappersdagbok istället för på din blogg. visa alla att det är lite jävlar anamma i dig och att du faktiskt kan bli frisk och må bättre och koma ifrån allt sånt här skit. prata ut med dom som betyder nåt för dig, din familj osv. bli inte upprörd utan ha en vettig konversation med dom om hur du mår och vad som får dig att må på olika sätt.
Enade är Starka, Ensamma Faller.
"Sem "Malin" Läkaren har satt mig på en medicin som heter eregenyl som är stämningsgivande, så att mitt humär inte ska svänga så mkt..."
Förstod det, men det jag var ute efter var mer att du kan väl kommentera dina föregående inlägg och inte bara ignorera dom helt. Typ, "i onsdags mådde jag skit och nu i efterhand förstår jag att det var för att....." osv. inte bara leave them hanging.
Ge det ett försök så kan ingen säga att du inte testade (<-- gäller för allt)
Översta Anonym: Precis.
Du behöver inte bevisa detta för någon!! man tål olika mycket mediciner, vissa mediciner är giftiga i kombination och med andra.....
Sen är det väl inte någon merit att "nästa ha dött"..... hoppas du mår bättre snart.
Skicka en kommentar