alltså faaan!!

oc om en timme, har knappt sovit inatt...anledning? Min bästa vän kommer att dö, och jag har bara gråtit...Ångesten är så hög och jag vill bara skrika ut..Jag orkar inte mera! Det med min bästa vän tog droppen! Jag bara gråter hela tiden känns det som! Har sån konstig känsla i magen hela tiden. Jag vill inte leva detta helvetes livet mera! Jag orkar inte! Ser ni inte att mina ögon säger att jag inte orkar mera??? Är ni blinda? Jag har bara en tanke i huvudet just nu och det är om min bästa vän. Jag kan inte tänka på nått annat! Hon är mitt liv! Mitt allt! Hon ligger på sjukhus och mår skit och kommer dö! Faaaan!!!


JAG VILL INTE!!!JAG ORKAR INTE! JAG VILL INTE! FUCK ALLT! MIN ÅNGEST ÄR FÖR STOR!!! JÄVLA SKIT! ORKAR INTE MED SOC ELLER NÅTT! JÄVLA SKOLA! JÄVLA HELVETE!!!ALLTSÅ FAAAAAAAN!!! JAG VILL INTE! JAG STÅR HELT HJÄLPLÖS VID SIDAN OM MIN BÄSTA VÄN OCH SER HENNE LIDA MEN KAN INGET GÖRA! JAG MÅR SKIT! JAG ORKAR INTE ATT HON DÖR! HON ÄR DEN ENDA SOM FAKTISKT FÖRSTÅR MIG! VET HUR JAG MÅR! FAAAN! JAG VILL INTE LEVA OM HON DÖR! MITT ALLT! JAG ÄR SÅ SKÖR REDAN!


Får jag avsäga mig livet nu?

FRÅGESTUND ^^

Jag har tyyyp 30st läsare varje dag i bloggen =) Tänkte därför fråga er : Är det något ni undrar på när det gäller mig, mitt sätt att leva på, mina diagnoser eller så? I så fall så får ni fråga nu!



Frågestunden varar till kl 23.59 idag ^^

Att gråta...

Vad tycker du om att gråta?
Personligen så hatar jag att gråta, och hatar att se mina nära och kära gråta..Varför frågar du säkert nu. Jo, jag har fått lära mig efter 10års mobbning att det bara blir värre när man gråter och visar att man blir ledsen och sårad. DETTA ÄR DÅ VAD JAG TYCKER OM MIG SJÄLV, ni får ju klart tycka annat... =) Sen klarar jag inte av att se mina vänner gråta för jag vet inte hur jag ska trösta dom liksom. Det är svårt att förklara men jag blir helt lam typ...Vet inte hur jag ska reagera eller nått. Därför går jag helst undan när folk blir ledsna...



När grät du senast?
Senast jag grät var i onsdags på psyket tror jag..Det var när min kurator C gick, hon skulle hem. Då ville jag inte att hon skulle gå, jag hade hallucinationer och var skit rädd, och hon bara gick! Jag blev skit ledsen, kände mig helt ensam. Så jag började gråta och vat för trött för att orka tänka på att folk hörde det. Sen somnade jag från gråten tror jag. Men nu några dagar så skäms jag som fan för att jag grät när folk hörde det! MEN, jag tänker såhär : Jag var på psyket och var medicin påverkad och kunde inte tänka på vad jag gjorde...Då kunde jag inte hjälpa det! Eller, kunde jag det??