Dikt

Välkomna att skåda.
Min självbiografi döpt till ”Livet är en plåga”



Sch, var tysta, och Sätt er ner, för det börjar snart.
Se till att ha era biljetter framme, så jag kan se att ni betalt.



Nej du fröken, den här teatern är inte lämplig för barn under 18 år.
Varför? Hm, den är fylld av ångest, rakblad, blod och skärsår.



Tidningarna kallar den för överdriven och svart.
Nu släcker vi ner, för nu tar vi scenen som kallas ”natt”



Här spelar vi med sådan inlevelse att folket verkligen kan känna rakbladet skära in.
Och när ångesten kommer in på scenen sitter småbarnen och skriker ”försvinn!”



Här får vi de gamla att gråta tårar och här får vi de yngre att få men för livet.
Haha lär er era idioter, att man inte ska ta något förgivet.



Nej, nej, sitt ner. Än är det inte slut, det är massor kvar.
Ställ era frågor ni, men förvänta er för i helvete inga svar.



Okej, dags för akt två.
Nu ska ni få se hur jag brukar ha det och må.

Kan ni känna rakbladets kalla metall?
Får den er också på fall?

Känn hur den delar eran hud och säg sedan att ni behållit modet?
Vad var det du skulle säga? Kanske har du tappat ordet?

Betrakta rakbladets lätta, men ändå så farliga dans.
Och lägg märke till vad som rinner ner för era armar, denna vackra substans!

Tack för ni kom! Döden kan följa er till eran bil.
Var inte orolig, han blir inte trött, för han har gått vid min sida i flera mil.

Så, välkomna att skåda.
Min självbiografi döpt till ”Livet är en plåga”?